Hypomani, mani & depression

Hypomani

Hypomanin är kanske det lömskaste av tillstånden man går igenom när man har bipolär sjukdom. Man känner sig nämligen bättre, starkare och friskare än vanligt. Ett sätt att beskriva hypomani är att man blir lite mer av sig själv. Känslan är extremt förförisk och jämförs ibland med en passionerad tonårsförälskelse. Man blir driftig och aktiv och kan genomföra många och nya saker samtidigt. Därför är det inte ovanligt att människor som är hypomana också är framgångsrika, till exempel i affärslivet, och möts av beundran från omgivningen. Tyvärr leder hypomanin ofta till förvärrade symtom och fullt utvecklad mani, eller att man faller ner i en depression.

Mani

Under de maniska episoderna känner man sig starkt upprymd. Man får massor av energi och fylls av idéer som måste genomföras, ofta till vilket pris som helst. Livet går i ett rasande tempo och omgivningen får svårt att hänga med, i såväl infall som resonemang. Någon har beskrivit det som att hjärnan blir som en alldeles rak och tom motorväg. Det finns inga hinder, inga tveksamheter, det är bara att köra på. Hur fort som helst. Dåligt omdöme, rastlöshet, provokativt beteende, förnekande av egna fel och ekonomiska utsvävningar är vanligt. Det kan yttra sig till exempel i att man ringer alla sina kollegor mitt i natten för att berätta om nya briljanta idéer. Det kan handla om att vinna varje argumentation, oavsett om man har rätt eller fel. Överdriven och okontrollerad shopping är vanligt.

Även sexlusten ökar, vilket ofta orsakar slitningar i förhållanden. Den ena parten vill leva ut alla sina fantasier, och gör det ofta med andra personer.

Många blir lättirriterade och aggressiva, ibland för att omgivningen inte hänger med eller förstår vad man pratar om. Med manin följer också ett minskat sömnbehov och det är vanligt att man glömmer bort att äta.

Under de värsta episoderna kan manin övergå i en psykos, vilket innebär vanföreställningar och hallucinationer, till exempel i form av att man känner sig förföljd, utvald eller hör röster. Sjukdomen får då stora likheter med akut schizofreni.

Depression

Depressionen är manins raka motsats. Man blir sorgsen, nedstämd, håglös och känner skuld – ibland för saker man gjort under manin, ibland för saker som man inte alls gjort dåligt. Man har inget intresse av någonting. Sömnstörningar och förlorad aptit är vanligt. Man känner sig värdelös och varken älskad eller behövd av någon annan.

Som anhörig kanske man vid första anblicken uppfattar depressionen som lättare att hantera än manin. Den som är sjuk blir ju faktiskt lugnare. Men depressionen är ofta den farligaste delen av bipolär sjukdom eftersom många får självmordstankar. Nästan var femte som har obehandlad eller underbehandlad bipolär sjukdom försöker någon gång ta sitt liv.

En del depressiva skov kommer som en direkt följd av en manisk episod. Samtidigt som kroppen mattas av det höga tempot, och bristen på sömn och mat, står det plötsligt klart vad man gjort och sagt under manin. Skuldkänslorna kommer snabbt och depressionen är ett faktum.